Sammanhållningspolitiken är avgörande för framtidsfrågorna

Krönika av Erik Bergkvist i Aktuellt i politiken den 1 november 2019.

Tiden efter ett val är alltid hektisk och den skiljer sig dessutom från resten av mandatperioden. Det nya Europaparlamentet tillträdde i juli och alla positioner skulle fördelas innan ledigheten i augusti.

Varje ledamot sitter vanligtvis i två utskott – jag fick som jag ville och sitter nu i det regionala utskottet och budgetutskottet. Där kan jag fortsätta med det jag jobbade 13 år hemma i Sverige, det vill säga regional utveckling.

Det finns även delegationer med ansvar för regioner och länder utanför EU. Mina blev Kina och Ryssland där båda har starka kopplingar till de arktiska frågorna. Ryssland är vår största granne vid Östersjön och Kina har några av de snabbast växande regionerna i världen, såsom The Greater Bay Area med bland annat Hong Kong. Mycket av världens näthandel kommer därifrån, och kommer att påverka utseendet på inte minst våra städer då vanlig handel kommer att fortsätta minska.

Höstens arbete har huvudsakligen fokuserat på tillsättandet av ny EU-kommission. Alla föreslagna kommissionärer ”utsätts” för utfrågningar på flera timmar, som kan kompletteras med skriftliga frågor och ytterligare utfrågning.

Vår svenska kandidat Ylva Johansson klarade sig bra och blev godkänd, medan tre andra fick tummen ner. Detta gör att de mycket svåra migrationsfrågorna nu kommer att få en mycket erfaren och påläst kommissionär i Ylva Johansson.

Arbetet i utskotten har nu också det tagit fart. I budgetutskottet har jag blivit invald i förhandlingsdelegationen för EU:s budget. I Europaparlamentet finns något som kallas huvudförhandlare (rapportör).

Med det menas att man får i uppdrag att ansvara för en speciell fråga/område och att ta fram förslag som ska samla en majoritet. Där har jag föreslagits av den socialdemokratiska europagruppen att bli rapportör för delar av den Europeiska socialfonden ESF+.

Det viktigaste arbetet de kommande fem åren kommer att bli klimatomställningen och att hålla ihop Europa. Detta måste gå hand i hand – får vi inte människor att känna att klimatomställningen är rättvis kommer Europa att dras isär av spänningar och klimatomställningen misslyckas.

Här är sammanhållningspolitiken (regionala utvecklingspolitiken) det viktigaste verktyget att med hjälp av strukturfonderna utveckla, omvandla och modernisera Europas industri och infrastruktur, utan att någon region lämnas i sticket. En bonus av detta arbete blir höjd levnadsstandard i hela Europa och minskade sociala skillnader.

Erik Bergkvist

* * *

facebook Twitter Email