It’s not goodbye – it’s au revoir!

Krönika av Heléne Fritzon i Aktuellt i politiken den 7 februari 2020.

Så blev brexit verklighet. Storbritannien har lämnat den Europeiska unionen. Sista veckan i januari var sorgliga dagar i Europaparlamentet på många sätt, framför allt politiskt men också litet personligt.

Det var med stort vemod som våra brittiska kollegor i Labour fick packa ihop och lämna sina platser. Flera av dem har kämpat så hårt för att Storbritannien skulle få fortsätta vara en del av vårt europeiska framtidsprojekt.

Förra veckan röstade vi i Europaparlamentet igenom det utträdesavtal som ska utgöra grunden i de förhandlingar som nu ska inledas mellan EU och Storbritannien.

Framtiden får utvisa hur den nya relationen kommer att utvecklas. Det är dock väldigt viktigt att vi har ett avtal.

För svensk del är det helt avgörande att de gemensamma målen för klimatomställning, jämställdhet och sociala rättigheter följs och att vi får en fortsatt fungerande handel mellan våra länder.

I såväl debatten i parlamentet som i korridorerna i Bryssel hörs en berättigad oro från många håll över att Boris Johnson inte kommer att visa något intresse för vare sig klimatomställning eller jämställdhet.

Vi kan inte tvinga Storbritannien att följa EU:s regler för arbetsmiljö och arbetsvillkor. Det är i slutändan det brittiska parlamentet som avgör detta. Men i det framtida handelsavtalet ska vi vara tydliga med att fullt tillträde till vår inre marknad kräver att man accepterar även EU:s sociala och arbetsrättsliga lagstiftning.

Jag kommer att följa utvecklingen av dessa frågor noga – inte minst situationen för alla kvinnor efter brexit.

Vad händer när Storbritannien inte längre behöver följa EU-gemensamma regelverk? Kvinnors rättigheter står alltid på spel och de kan snabbt försämras, det har vi sett i andra länder i Europa.

I parlamentet har vi nyligen debatterat hur viktigt det är att kommissionen lägger förslag på en ny jämställdhetsstrategi och bland annat lyft fram hur lönegapet mellan kvinnor och män måste slutas.

Nu väntar en tid av förändring i relationen med Storbritannien. Det kommer att krävas mycket arbete för att finna den rätta balansen, inte minst för alla brittiska medborgare som vill resa, studera eller bosätta sig i ett EU-land och omvänt när EU-medborgare vill ta sig till exempelvis London.

För min del, och inte minst för alla unga, hoppas jag att vi någon gång i framtiden får vara med om att välkomna britterna tillbaka i EU-samarbetet.

Därför säger jag inte adjö – utan på återseende!

Heléne Fritzon

* * *

facebook Twitter Email