Marita Ulvskog: Arbetsmarknaden tar för lite plats

Krönika av Marita Ulvskog i Nya Wermlands-Tidningen den 30 augusti.

Knappt är valrörelsen igång innan den är slut. Så känns det just nu.

Först var det VM-fotboll, värmebölja, skogsbränder och klimatoro. Och plötsligt blev det väldigt bråttom att hinna dörrknacka och prata med folk utanför valstugorna innan det är för sent.

I nyhetsrapporteringen talas om GAL och TAN och sverigedemokrater och annat svårbegripligt. Själv talar jag mest om jobben. Kanske sitter det i mina norrbottniska gener; uppväxt i en del av landet som i likhet med andra skogslän och glesare bygder präglats av långa perioder av hög arbetslöshet.

I dag är arbetsmarknaden och i viss mån kartan förändrad. Men det betyder inte att jobbfrågorna kan läggas åt sidan. Också idag inleder vi de flesta samtal och nya bekantskaper med frågan: Vad jobbar du med? Eller: Var jobbar du? Det är helt ok. Men för den som inget jobb har är det en ständig påminnelse om att vara utanför istället för innanför.

Alla valrörelser speglar det som är mest synligt, mest aktuellt, mest spektakulärt. Det är också det som dominerar nyhetssändningarna och som tidningsrubrikerna handlar om. Men där platsar inte, åtminstone inte riktigt än, det som återstår att göra för att pressa ned arbetslösheten till lägsta möjliga nivå.

Samtidigt är jobbfrågan central för de flesta väljare. Arbetsmarknaden ser dessutom helt annorlunda ut idag än för bara några år sedan.

Digitalisering och nya, ofta osäkra anställningsformer, framstår ibland som en ogenomtränglig djungel. Å ena sidan kan den nya tekniken betyda att nya jobb och verksamheter flyttar från överhettade storstadsregioner till glesare bygder. Å andra sidan kan ”egenanställningar” och oklara arbetsvillkor leda till att vår nordiska arbetsmarknadsmodell inte längre går att känna igen.

I EU-sammanhanget, såväl på ministernivå som i Europaparlamentet och i samarbetet med parterna på arbetsmarknaden (både fack och arbetsgivare), har arbetsmarknadsfrågorna på senare tid varit tunga och tydliga. Under de senaste åren har debatterna och förhandlingarna intensifierats och därmed också lagar och regler förändrats. Vi har bland annat fått ett utstationeringsdirektiv som håller tillbaka ojuste konkurrens och istället hävdar lika lön för lika arbete på samma plats. Men också tuffare arbetsmiljöregler och en mer framträdande roll för arbetsmarknadens parter.

Nog vore det välkommet, så här på sluttampen, om vi kunde få mer av valdebatten här hemma att handla också om detta. Det vill säga om det arbetsliv och de villkor på arbetsmarknaden som i så hög grad bestämmer hur vi mår och hur vi vill att Sverige ska må. Valspurt om jobben alltså, tack!

Marita Ulvskog