Anna Hedh: Ärren av kvinnlig könsstympning

Krönika av Anna Hedh i Tidningen Ångermanland den 20 februari 2017.

Den sjätte februari uppmärksammades den internationella dagen mot kvinnlig könsstympning i Europaparlamentet. Vi antog då en resolution om en nolltolerans mot fenomenet.

Kvinnlig könsstympning är ett av de grövsta uttrycken för mäns förtryckande av kvinnor. Män tar makt över kvinnor genom att förneka dem rätten till sin egen kropp och sin egen sexualitet. Det är ett övergrepp mot flickor och kvinnors sexuella frihet och integritet, men också mot deras fysiska och psykiska hälsa.

Övergreppet är inte bara fysiskt, själva ingreppet, utan också psykiskt och sexuellt. Kvinnorna tvingas sedan leva med de fysiska och psykiska ärr som ingreppet innebär, vilket har en stor negativ påverkan på både deras psykiska och sexuella hälsa.

Problematiken bakom kvinnlig könsstympning bottnar inte bara i föreställningar om religion, identitet och kultur. Historiska mytbildningar kring den kvinnliga kroppen är vanliga – exempelvis att klitoris representerar det manliga könsorganet och om inte detta tas bort kommer det tillslut att växa ut en penis.

Kvinnlig könsstympning är en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna. Det är ett uttryck för patriarkatet – för mäns auktoritet över kvinnor och flickor

Problemet är omfattande i stora delar av världen. Även här inom EU där en halv miljon kvinnor lever med ärren av kvinnlig könsstympning. Och 90 000, nästan en femtedel av dem lever i Sverige.

För dessa kvinnor gäller det att de måste få rätt till bra och välfungerande klinisk vård men också rätten att träffa psykiatrin för att bearbeta sina upplevelser.

Det förebyggande arbetet och skyddet för riskutsatta grupper måste stärkas, så att detta övergrepp aldrig sker.

För att komma åt problemet behöver vi också stärka samarbetet och samordningen mellan samhällets alla institutioner. Vi behöver utbilda oss i frågan, samla in uppgifter på såväl det nationella planet som på EU-nivå om problemets omfattning, för idag råder det en stor okunskap om omfattningen och fungerande metoder mot kvinnlig könsstympning.

Framför allt behöver vi lyfta barnperspektivet på en bredare front, då det i första hand är unga flickor som drabbas av övergreppet.

Frågan om kvinnlig könsstympning får inte isoleras och stå ensam. Tvärtom måste vi sätta den i ett större sammanhang och förstå att kvinnlig könsstympning är en fråga om våld.

Det är år 2018 nu. Det är mer än hög tid att Sverige och EU börjar respektera flickor och kvinnors rätt till sina egna kroppar.

Anna Hedh