Olle Ludvigsson: Svenska politiker vill avsäga sig sina förpliktelser

Krönika av Olle Ludvigsson i Aktuellt i politiken den 8 september 2017.

Ekonomiprofessor Lars Calmfors menar på DN debatt att Sverige på sikt bör gå med i bankunionen, men att vi först bör avvakta tills den senaste finanskrisen klingat av för att minimera risken att Sverige får vara med och betala.

Positionen är symptomatisk för Sveriges relation till EU. Liksom Storbritanniens politiker vill svenska politiker ha alla fördelar med EU men avsäger sig gärna egna förpliktelser.

Nere i Bryssel märker jag att Sveriges avvaktande hållning i en rad frågor naggar på förtroendet hos våra europeiska kollegor samtidigt som vi är med och bromsar beslut som skulle göra EU mer livskraftigt.

Det håller inte om vi som litet land ska vara med och påverka beslut som går i vår riktning.

En del av bankunionen är den gemensamma kontrollen av banker. Det är ECB, den Europeiska centralbanken, som enligt denna konstruktion utövar tillsynen över de största bankerna i medlemsländerna.

En av fördelarna är att kostnaderna för eventuella nationella bankkonkurser kan komma att bli ett gemensamt ansvar för euroländerna, vilket ökar viljan att ha en mera strikt bevakning på europeisk nivå. Vid en nationell bankkris skulle alltså Sverige kunna få hjälp av andra EU-länder.

Regeringen har aviserat en översyn av för- och nackdelar med ett svenskt medlemskap i bankunionen, vilken ska vara klar 2019. Men genom att Sverige står avvaktande förlorar vi inflytande över processen och den allmänna osäkerheten består på finansmarknaden.

Det hela skulle inte behöva dras i långbänk om vi var villiga att på riktigt engagera oss i utvecklingen av EUs framtid. Med Brexit måste nog tiden anses förbi när Sverige kunde plocka russinen ur kakan.

Sverige förväntas i stället bidra till att stärka unionen. Om inte annat skadas våra bilaterala relationer, nog så viktiga i en osäker tid.

Olle Ludvigsson

facebook Twitter Email