Anna Hedh: Det politiska läget i EU är en enda lång mardröm

Krönika av Anna Hedh i Aktuellt i politiken den 14 september 2018.

I mina ögon är det politiska läget i EU just nu som en enda lång mardröm. I land efter land ökar högerextremismen och även i Sverige har vi kunnat se det på nära håll under den bedrövliga valrörelsen i år.

Nyligen diskuterade och röstade Europaparlamentet om en rapport om att Ungern allvarligt åsidosätter EUs värden – värden som alltså bygger på mänskliga rättigheter, jämlikhet, frihet, demokrati och rättsstaten.

Vi i parlamentet framförde kritik till, och besvikelse mot, kommissionen som inte ”tagit i med hårdhandskarna”.

Situationen i Ungern har fått fortgå ända sedan 2011. Ledamöterna kräver att kommissionen visar att man menar allvar genom att inleda artikel 7-förfarandet, som bland annat skulle innebära att Ungern förlorade rösträtten i ministerrådet.

Jag har som vanligt koncentrerat mig på jämställdhetspolitiken och den är inte rolig. Civilsamhället och MR-organisationer har fått ett minskat utrymme överlag, vilket också innefattar de som jobbar med kvinnor och jämställdhet. Ett exempel är att kvinnojourer inte får ta del av skattemedel.

I början av augusti kom nyheten att man lagt ner genusstudier på universitetet i Budapest. Resultatet av det är att det blir svårare att analysera maktrelationen mellan kvinnor och män, diskriminering och könsrelationer i samhället.

Ett farligt steg att ta och inte alls ett beslut för 2000-talet.

I Ungern ingår inte preventivmedel i högkostnadsskyddet. Man är tvungen att ha recept på dagen-efter-piller och det saknas tillgång till medicinsk abort. Ungern har visserligen en lagstiftning mot våld i hemmet, men det innefattar inte sexuellt våld. I Ungern dör minst 50 kvinnor varje år av våld i nära relationer – i Sverige är siffran 15 personer. Tvångssterilisering av romska kvinnor förekommer och situationen för hbtq-personer är fruktansvärd.

Men har man en regering utan kvinnliga ministrar och ett parlament med bara 10 procent kvinnor, är det klart att det inte finns något utrymme för att ta kvinnors rättigheter på allvar.

Det har gått 73 år sedan andra världskrigets slut och 29 år sedan Berlinmurens fall. Hur kommer det sig att vi inte har dessa erfarenheter inristade i vårt kollektiva minne?

Anna Hedh

* * *

facebook Twitter Email