S-ledamöter: ”Underskatta inte SD, Kristersson”

Exemplet Österrike visar med skrämmande tydlighet vad vi riskerar i Sverige om det efter valet bildas en högerledd regering som släpper fram SD till makten. Det skriver fem socialdemokratiska Europaparlamentariker.
Debattartikel av Marita Ulvskog, Olle Ludvigsson, Jytte Guteland, Aleksander Gabelic och Anna Hedh i Svenska Dagbladet den 5 september 2018.

Det sägs ibland att historien inte upprepar sig, men att den ger lärdomar. En sådan är att vägen till makten för fascistiska och auktoritära rörelser alltid går via inbjudan från konservativa partier.

I Sverige vägrar Ulf Kristersson ge klart besked om Moderaterna kommer att försöka bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna. I Europa ser vi just nu ett tydligt exempel på vad som i så fall kan hända: Österrike.

Frihetspartiet (FPÖ) i Österrike är ett av de partier i Europa som står svenska SD närmast ideologiskt. Dess ledare, Heinz-Christian Strache, har besökt de svenska Sverigedemokraterna och 2016 besökte Björn Söder, riksdagsledamot och andre vice talman, sitt österrikiska systerparti i Wien.

När FPÖ i december 2017 bildade regering tillsammans med konservativa ÖVP lyckades partiet väl i förhandlingarna om ministerposter. Förutom försvarsministerposten fick FPÖ besätta såväl den viktiga inrikesministerposten som utrikesministerposten.

Under det dryga halvår som partiet suttit vid makten har de redan, genom regeringsingripanden, lyckats förlama sin egen säkerhetstjänst, blivit Putins bästa vänner i utrikespolitiken samt bakbundit landets ordförandeskap i EU.

De högerextrema har utnyttjat sin regeringsställning till att beordra en polisräd mot den federala säkerhetstjänsten, som ansvarar för bekämpning av terrorism och extremism. Motivet är oklart men tjänstemän inom säkerhetstjänsten menar att FPÖ försöker skrämma en myndighet, som partiet upplever som ett reellt hot, till lydnad.

Redan i december 2016 tecknade FPÖ ett samarbetsavtal med Putins parti Enade Ryssland. Inte oväntat har FPÖ sedan partiet kom i regeringsställning försökt upphäva EU:s sanktioner mot Ryssland. Österrikes utrikesminister Karin Kneissl visade nyligen sin goda relation till Putin när hon bjöd in honom till sitt bröllop. Ett foto där hon knäfaller inför den ryske presidenten blev snabbt viralt och gav honom en användbar illustration av ett splittrat Europa.

Kombinationen av nära band till Putin och politisk inblandning i säkerhetstjänsternas arbete har också lett till att europeiska underrättelse- och säkerhetstjänster nu har slutat dela med sig av information till Österrike. De är helt enkelt rädda för att informationen skickas vidare till Ryssland.

Österrike innehar just nu det roterande ordförandeskapet i EU och är redan på god väg att torpedera det viktiga arbetet för att komma tillrätta med social dumpning. I samband med möte i Europarlamentet blev det tydligt att Österrikes transportminister Norbert Hofer hade fått instruktioner från sin regering att inte göra några som helst framsteg i frågan om sociala villkor inom transportsektorn.

När demokratin urholkas är det alltid kvinnors rättigheter som ges upp först. Österrike är redan ett av de sämsta länderna inom OECD vad gäller jämställdhet. Inför valet deklarerade dessutom FPÖ att partiet vill göra ytterligare nedskärningar i välfärden och att det ser jämställdhet som ett hot mot kärnfamiljen.

Österrikes turkosblå regering säger sig bekämpa alla former av antisemitism och rasism, men samtidigt gör FPÖ-politiker ständigt nya rasistiska uttalanden, ofta kopplade till ett nazistiskt förflutet.

Övertrampen bortförklaras alltid med att det handlar om ”isolerade fall”. Den österrikiska dagstidningen Der Standard menar att det har gått så långt att den österriska politiken numera präglas av dessa ”slips” och ”isolated cases”. Sedan en tid publicerar tidningen därför regelbundet en sammanställning över vad den kallar ”slinta med tungan” och ”engångsföreteelser” vad gäller FPÖ-medlemmar. Några exempel är:

  • En Europaparlamentariker för det konservativa ÖVP säger på Facebook att en afrikan inte kan ”tänka och arbeta som en europé”. Ledamoten skriver vidare att den afrikanska kulturen skapar lidande, förföljelse, förtryck och saknar perspektiv.
  • En FPÖ-medlem anställd på inrikesministeriet sprider nazistiska filmer på modellplan på sin Youtube-kanal, inklusive hakkors.
  • En FPÖ-ledamot i kommunfullmäktige förfasar sig över att på ett pendeltåg få se ett samkönat par med ett barn och ”där dessutom ena partnern var neger”. Nu byter han bolag för sina pendelresor.
  • En FPÖ-medlem kommenterar det franska fotbollslagets seger i VM och beskriver spelarna som ”Kongoapor”.

Ovanstående är bara ett axplock men visar tydligt hur rasismen på bara ett halvår blivit totalt rumsren även på regeringsnivå.

Det borde få alla varningsklockor att ringa över Sverige. Likheterna mellan våra länder är på många sätt slående, inte minst politiskt med en historiskt stark socialdemokrati och en stabil välfärdsstat. Sverige och Österrike är också befolkningsmässigt ungefär lika stora, länderna blev medlemmar i EU samtidigt och inget av dem är medlem i Nato.

Exemplet Österrike visar därför med skrämmande tydlighet vad vi riskerar att se fram emot i Sverige om det efter valet nästa helg bildas en högerledd regering som släpper fram SD till makten.

Marita Ulvskog (S)
Europaparlamentariker och delegationsledare för de svenska Socialdemokraterna i Europaparlamentet

Olle Ludvigsson (S)
Europaparlamentariker

Jytte Guteland (S)
Europaparlamentariker

Aleksander Gabelic (S)
Europaparlamentariker

Anna Hedh (S)
Europaparlamentariker

facebook Twitter Email