”Nyckeln kan inte vara obligatorisk igenkänningsteknik.”

Vikten av att bevara internets karaktär av öppenhet och tillgänglighet kan inte nog understrykas, skriver Jytte Guteland (S), europaparlamentariker.

Debattartikel av Jytte Guteland i Sydsvenska Dagbladet den 10 juli 2018.

Dagens digitala landskap ställer helt nya krav på hur vi alla sprider och delar med oss av musik, film, spel och annat kreativt innehåll på nätet. Men för att kunna värna både skaparnas rätt till skälig ersättning för sina verk, och medborgarnas demokratiska rätt att ta del av och dela med sig av information, krävs först en öppen debatt. Det var inte något som föregick det lagförslag om nya upphovsrättsregler som nyligen lades fram i Europaparlamentet. Och därför var det bra att förslaget röstades ned. Visserligen rymdes flera viktiga krav på rättvis ersättning för att stärka enskilda kulturskapares ställning i förhållande till producenter och distributörer. Men det fanns också delar som handlade om utökade rättigheter för tidningsutgivare att bland annat att ta ut avgifter för länkning och krav på att många fler digitala plattformar än till exempel Youtube ska ha särskilda övervakningsfilter.

Vikten av att bevara internets karaktär av öppenhet och tillgänglighet kan inte nog understrykas. De åtgärder som EU vidtar måste vara proportionerliga och väl balanserade i förhållande till allmänhetens intressen av att kunna använda ett öppet internet. Därför delar jag kritiken mot obligatoriska övervakningsfilter. De riskerar att hämma såväl yttrandefriheten som digital innovation. Dessutom är ett sådant system rättsosäkert, risken för feltolkningar är stor.

Min åsikt är att mellanhänder som Youtube, som gör vinst på att överföra upphovsrättsskyddad musik till allmänheten, bör ta ett större ansvar när det gäller ersättning till dem som har gjort musiken.

Nyckeln kan inte vara obligatorisk igenkänningsteknik. Istället bör stora streamingtjänster som Youtube teckna kollektiva avtalslicenser för massklarering – ett system där stora mängder data hanteras samtidigt. Det är välutvecklat i Sverige och andra nordiska länder och lätt att anpassa till en digital tidsålder.

Jag vill se regler som tvingar företrädare för upphovspersonerna och representanter för de digitala jättarna att förhandla. Allt för att säkerställa de enskilda upphovspersonernas rätt till skälig ersättning för sitt arbete.

Men förslaget omfattade även extra upphovsrätt för pressutgivare – något som vi inte har i Sverige. Som förslaget såg ut fanns det risk för att mindre utgivare, och bloggar, skulle drabbas. Det skulle kunna hota mångfalden i mediebranschen. Erfarenheter från bland annat Spanien och Tyskland, där liknande system finns, visar att de varken har lett till ökade intäkter för medierna eller till att människor har kunnat ta del av mer material på nätet.

Syftet med nya rättigheter för tidningsutgivare må vara gott. Det handlar om att värna medieföretag och stora tidningar som idag går miste om annonsintäkter som istället går till stora, ofta amerikanska, sökmotorer och digitala plattformar. Men samtidigt finns det risk för att det blir svårare för människor att få tillgång till och sprida viktig information. En möjlig lösning vore en ny förordning för mer transparens och ökad rättvisa när det gäller sökmotorer och andra digitala plattformar. Där skulle även utgivares rättigheter och deras möjlighet att få betalt för sina digitala investeringar kunna förbättras för att uppnå en sundare konkurrens.

Nu har hela Europaparlamentet, och inte som tidigare bara det rättsliga utskottet, en ny chans att omarbeta den digitala upphovsrätten. I september röstar vi EU-parlamentariker igen – och då efter en mer öppen och demokratisk debatt. Det ger oss chans att göra om och göra rätt.

Jytte Guteland

facebook Twitter Email