Minnesord

I Bryssel finns det numera rätt många, från olika delar av Europa, som skulle beskriva sig själva som gamla vänner till Jens Nilsson. Några har aldrig varit i Östersund, kanske inte ens i Sverige, men de lärde snabbt känna honom som en social natur som brann för social ekonomi och social demokrati.

Han förvandlades från bänkgranne eller socialdemokrat eller svensk till någon man kunde resonera med och öppna sig för, bli vän med.

När Jens efter en kortare sjukdomstid avled blev det än tydligare. EU-parlamentets ledning, vår socialdemokratiska grupp, EU-parlamentariker från andra politiska grupper, tjänstemän och många andra beklagade, sörjde, erbjöd hjälp och stöd.

En sak var Jens väldig dålig på: Hierarkier. I EU-parlamentet är det ett relativt ovanligt handikapp. Hans röda hängslen blev ett avväpnande kännetecken också i Bryssel.

När han blev sjuk var han mitt uppe i arbetet med de så kallade cabotagereglerna som kommer att spela stor roll för ordning och reda på vägarna. Det vill säga att bryta tillståndet med illojal konkurrens via låga löner, urusla arbetsvillkor och ökade trafikfaror. Han hann en bra bit. Vi är flera som nu arbetar för att nå det mål Jens satt upp.

I kondoleansboken utanför EU-parlamentets plenisal beskriver många sin chock och saknad. En brittisk labourledamot tackar för att han varit en ”unforgettable champion of ordinary people”.

Jag låter den sidan ligga öppen för dom som kommer efter mig.

Marita Ulvskog
Delegationsledare för (S) i Europaparlamentet

facebook Twitter Email